Hade ett samtal häromdagen om självinsikt. I det här fallet en man som så som det verkade saknade en hel dela av självinsikt om sig själv. Det vill säga det blev rätt uppenbart att omgivningen uppfattade honom på ett annat sätt än han uppfattade sig själv.

Det finns flera olika modeller för att åskådliggöra denna dynamik, till exempel Johari Fönster med sina olika fält som talar om vad som är känt både för dig och andra, samt det som är känt för antingen dig eller för andra om din personlighet. Avslutningsvis det som är okänt både för dig och andra. Vill du bekanta dig mer med denna modell för självinsikt rekommenderar jag ett besök på länken ovan, men nu var det inte det jag skulle skriva mer om här.

Jag ville istället skriva om att jag efter det nämnda samtalet kom att tänka på en följdordning som jag lärde mig för några år sen. Nämligen en illustration av personlig utveckling. I det fallet var det en pil, men jag är övertygad om att det går att få fram bra också denna väg.

Det börjar med självinsikt som in sin tur leder till självkänsla. När vi lär oss saker om oss själva förstår vi oss själva bättre, det vi förstår tenderar vi att vara mindre rädda för. Mindre rädsla – mer kärlek. Mer kärlek till oss själva är lika med bättre självkänsla.

När vi sedan har bättre självkänsla så leder detta till bättre självförtroende. Självkänsla är den grund vi står på i vårt agerande. Bilden (i ord) blir alltså som följer:

  1. Självinsikt (feedback, tester, kartläggningar, reflektion)
  2. Självkänsla (den jag är)
  3. Självförtroende (det jag gör)